Antal högskolepoäng: 6. Betygsskala: TH. Nivå: G2 (Grundnivå, fördjupad). Huvudområde: Teknik. Undervisningsspråk: Kursen ges på engelska. Obligatorisk för: MWIR1. Valfri för: C4, D4, E4, E4f, F4, F4f, F4hn, MFOT1, MSOC2, N4hn. Kursansvarig: Göran Jönsson, Goran.Jonsson@eit.lth.se, Inst för elektro- och informationsteknik. Förutsatta förkunskaper: ESS010/ETIA01 Elektronik eller ETE115 Ellära och elektronik. Prestationsbedömning: Tentamen och godkända laborationer. Slutbetyg erhålls då alla moment är godkända. Hemsida: http://www.eit.lth.se/kurs/eti031.

Syfte
Syftet med kursen Radio är att ge en god allmänbildning i högfrekvenstillämpningar, speciellt sådana som förekommer vid radiokommunikation. Grunden läggs utan att tränga in i elektroniken eller att fördjupa sig i konstruktionsdetaljer. De olika delarna behandlas som block vilka definieras av sina fysikaliska egenskaper mera än av sina elektroniska. Detta ger en förståelse för t.ex. radiomottagarens eller mobiltelefonens uppbyggnad och kunskap om vilka krav som ställs på de ingående kretsarna. Därigenom är kursen Radio även en nödvändig grund för den som senare vill specialisera sig till högfrekvens- eller radiokonstruktör.

Mål

Kunskap och förståelse
För godkänd kurs skall studenten

• vara väl förtrogen med radiomottagare på blockschemanivå

• kunna beskriva och analysera en modulerad signal i tids-, frekvens- och fasdomänen

Färdighet och förmåga
För godkänd kurs skall studenten

• kunna utföra en brusanalys av ett system med givna förutsättningar

• för ett givet radiosystem kunna upprätta och tillämpa en länkbudget

• kunna utföra enklare mätningar med spektrum- och nätverksanalysator

Värderingsförmåga och förhållningssätt
För godkänd kurs skall studenten

• kunna tolka datablad för att med färdiga byggblock konstruera ett radiosystem som uppfyller en given specifikation

Innehåll
Områden som behandlas är:

• grundläggande begrepp som bandbredd, Q-värde och decibelräkning

• bruskällor, signalkvalitet (SNR, SINAD), brusfaktor och brustemperatur

• radiomottagarens och sändarens uppbyggnad

• diskreta komponenters högfrekvensegenskaper, egenskaper hos förstärkare, kompressions- och interceptpunkt, oscillatorer och blandare

• speciella komponenter såsom effektdelare, -summerare, riktkopplare och cirkulator

• analog och digital modulation

• transmissionsledningar, antenner, vågutbredning och länkbudget

• mätning vid höga frekvenser med spektrum- och nätverksanalysator

• orientering om moderna digitala kommunikationssystem

Litteratur
Young P H: Electronic Communication Techniques. Prentice Hall, Fifth Edition 2004. ISBN: 0-13-122885-4.
Laborationshandledning.